De raderna gav jag bort en gång i tiden, nu tar jag tillbaka dom, och använder dom själv. Dags att ta tag i saker nu va? Dags att göra det jag vill göra! Dags att visa vad jag går för!

Jag känner mig trött på min ständiga identitetskris, min existensiella kris, mitt suktande efter lite konserverad tillhörighet (syrrans awesome uttryck). Kanske man stänger sig själv för renovering ett tag?

 

Jag har aldrig vart rädd för att "göra slut" med vänner, men som en klok vän en gång sa till mig: Allt är förlåtligt om man är villig att kämpa för det, och det stämmer, men finns inte det inget intresse i att göra det? ja,. Beat it!

 

Jag sminkar mig, kan förmodligen mer om hudvård än min sambo och under motorhuven på en bil ser jag inget annat än en mängd oförståelig latin, jag är kung på att laga mat och det är jag som vattnar blommorna hemma. Jag grinar gärna till en chick flick, och pratar hellre om känslor än skotermodeller. But that's just me. Det gör mig varken homosexuell eller mindre manlig. jag har bara mina egenheter,  och jag har accepterat läget.

 

Samtidigt som jag har min feminina sida, så kan jag känna mig som en man också. Tar hand om min familj, mina nära och kära, och jag bangar inte så fort saker blir svårt.  Jag kan erkänna mina misstag, är inte rädd för att säga förlåt, och försöker vara så ödmjuk jag bara kan. Och framförallt visa respekt till folk i min omgivning, oavsett kön, hudfärg eller ursprung.

 

"Then make me a bird, I'll fly with you
Don't care where, just want to see and spit the truth"

 

Jag har en makalös förmåga att relatera musik till bokstavligen allt i mitt liv. Fungerar som en sorts verklighetsflykt, som ett fotoalbum, minnen, platser, händelser. Skulle inte byta bort det för något i världen. Jag har även en otroligt stark magkänsla för saker och ting (Som jag förvisso aldrig litar på) 

 

Återstår att se antar jag? Dags för några krafttag för mig själv nu! Det förtjänar jag!
Gnatt folks :)

 

 

 

 

Jag är ett "emo"
Otroligt lättkränkt
Blir arg när folk inte förstår hur jag känner
Utgår ifrån att alla missförstår mig
Jag missförstår alla
Jag tycker gråta är bitterljuvt
Älskar att gråta
Hatar att gråga
Är inte rädd att "göra slut" med vänner
Ångrar mig alltid

Jag är skum!

Läste aftonbladet i morse. Läste med avsmak. Funderade. Länge och noggrant. Vadfan är det jag läser för något? Är detta på riktigt? Nu minns jag.. Facebooksidan. Det där om att rättvisan skulle segra? Skulden ligger ju hos Maria, inte hos dom som våldtog henne?

"Maria" var 14 år när hon våldtogs på en toalett av två äldre pojkar (Kan inte förmå mig att betitla dem män), Hon var kraftigt berusad, fick skador på ryggen, blåmärken i underlivet och på huvudet som gång på gång stötte in i kakelväggen i takt med att deras äckliga pryl som for in och ut. Hennes skador dokumenterades på sjukhus, och de visade sig även att hon hade 1,9 promille i blodet. Åtminstone i min värld kallas det för att vara "Aspackad". Dessa två individer som våldtog Maria fäldes i tingsrätten, varav en av dem överklagade. Hovrätten friade han..

Hovrätten hävdade alltså att Maria inte var full nog för att vara i ett "hjälplöst tillstånd" (Är man asppackad är man ju vid sina sinnes fulla bruk, eller hur?), Hon kunde föra ett telefonsamtal på några skunder, och hon kunde ju faktiskt stå upp. Så slutsatsen är vad? Att man som man har rätten att sticka in sin penis i en individ som är kraftigt berusad, orsaka denna skador på kroppen, så länge man åtminstone ser efter så att personen iallafall kan stå upp?Allt detta är alltså helt okej? Att med våld, ha sex med personer,så länge inte personen i fråga har somnat av sin berusning?

 

 

Det här är äckligt! Så jävla äckligt!

 

En rolig sak slog mig här vart jag sitter inlindad i min morgonrock med en förkylning från helvetets mörkaste hörn. Jag kommer bli den perfekta gubben när jag blir gammal. En missförstådd gammal enstöring med rutiner och få glädjeämnen i vardagen förutom mina plantor som jag vattnar och viskar till i ett hopp om att de ska växa fortare! Hur kom jag fram till denna slutsats? Jo just därför att jag sitter här inlindad i min morgonrock, har gjort precis samma saker de senaste tre dagarna och tittar till mina älskade chilliplantor som gottar sig i solen ;) Jag viskar dock inte till dom. Inte än.. iaf..

 

 

Igår var jag med Anna på en föreläsning som hölls av en färglad människa vid namn Jesper Lissmark Hult. Handlingen av hans föresläsning var kort och gott att man ska följa sina drömmar, stora som små och hur man kan tackla dom motgångar som med stor sannolikhet dyker upp efter vägen. Han hade haft en dröm i många år som han förverkligade förra året! Att cykla genom hela Sverige, från Treriksröset till Smygehuk på en enhjuling. Under resans gång träffade han väldigt många intressanta människor efter vägen, och när han kom till Umeå fick han höra om den hemska nyheten att en sju år gammal pojke hade blivit knivmördad av sin egen far. Han fick då tillsammans med sin kameraman en ide. Att starta en "Free hugs" kampanj. Se video nedan

Jesper har nu ett nytt mål, att cykla 650 mil från Europas nordligaste punkt: nordkap, till Tarifa i Spanien. Och deras resa har börjat för någon vecka sedan!

 

Denna föreläsning gav otroligt mycket energi, inspiration, och framförallt tankar kring sina egna drömmar och mål i livet. Jag och Anna beslutade iallafall oss för att möta upp Jesper och hans kollega någonstans i Sverige när vi drar iväg på våran egen roadtrip om ca 2.5 veckor! It's gonna be Awesome ;)

 

 

Jespers *free hugs* kampanj

 

Visa ditt stöd genom att gilla "Unicycling 4 love" på facebook, eller följ deras resa på: www.unicycling4love.com/

Har spenderat dagen tillsammans med nära, kära och de resterande som ville delta! Vilket resulterade i en helt okej dag/kväll :) Vilket jag både tackar och bockar för! Det bjöds på god mat, några öl för mycket och så klart en tournament i kubb ;) Vad vore en midsommar utan det?

För övrigt har jag besökt alla tiders cafe idag, samt fått höra att jag har satt en ny standard för hur kvinnor vill ha sina män, sen de såg mig "jonglera" två barn på julfesten på dagis i vintras, samt att Angelica Hansson räddade min kväll med sina vänliga ord! tack <3 

Nu ligger Akila och funderar på när jag ska sluta knappra på tangentbordet och komma och lägga mig så, vi får väl säga god natt här! :)

Jag röntgade min skalle förra veckan, eftersom att jag haft ensidig akut bihåleinflammation, vilket är något som både smärtar, och smakar skit i munnen och gav mig inte direkt någon större livslust! No good combo, nå, anyway, så blev jag remiterad till sjukhuset. Väl där inne så blir jag bemött av gummihandskar, plastskynke och jätte nålar, och.. Jag fick panik. Fick en (för)bedövning i form av en nässpray, för att sedan få uppkört 4 st 1.5 dm långa tops i näsan i vrår jag inte ens visste existerade! It hurted! REALLY bad! Men sedan var det dags för nålen! en lika lång, men 2mm bred kanyl! Nåväl, vi behöver inte detaljera vad som hände, men de spolade rent skiten, tog prover och jag fick lämna sjukhuset med en grotesk smärta i ansikte, käke och panna! MEN det var äntligen över! Fram tills nu..?

Fick brev idag från sjukhuset, och detta brev var något jag trodde skulle innehålla provresultat! Men icket. Det var en ny remiss, nästa fredag för att röntga yttligare två gånger! Datortomografi! en utan och en med kontrastvätska! De hade nämligen sett något i mitt skallben de inte gillade! De var ganska överens om att det var en "deffekt i skallbenet" som de uttryckte sig! Och de ville undersöka vidare vad det var, men de var väldigt säker på att detta kunde vara orsaken till att jag fick bihåleinflammation från första början!

Jag är förvisso inte den som kanske oroar sig i onödan över sånt här, men visst kommer min hypokondriska sida fram av och till! Tänk om det är något riktigt dåligt? cancer rent utav? Allt detta pådrag av vad som var från början en helt vanlig förkylning som startade just före repstoppet? Oh fuck.. Små less är jag. Det erkänner jag.

Och det är såna här gånger man saknar att få somna bredvid någon. Som får ens hjärta att slå så hårt att man är mer än stensäker på att man vaknar nästa morgon, en lugnande famn, en tröstande röst! Ett enkelt "jag älskar dig" efter en sen biokväll, Att få hålla handen till ett liveband som sjunger "Här i din famn är världen trygg för mig!" eller bara få höra att allt kommer att bli okej! Men min säng är lika tom som igår, och är lika tom inatt. Tack gode gud för min hund som sover bredvid mig!

Men nu ska vi inte måla fan på väggen! Förmodligen och förhoppningsvis är det inte något jätte allvarligt!
Men det var ändå skönt att skriva av sig!
G'night!

En mycket trevlig kväll igår! God mat, underbara människor och såklart utgång till nunis! Och vad ska jag säga?, tja, det var egentligen en helt vanlig kväll fylld med klyschor där ens fiender blir ens närmsta vänner, ens riktiga vänner vänsterprasslar runt kröken, och drama som ligger och lurpassar vid korvståndet! (: Häftigt det där med berusning, eller hur? Ändå sitter man själv och hycklar och tvekar inte att knäppa upp ännu en Mariestads som hunnit bli pissljummen! Mums! Kort och gott, så såg jag inte så stor mening med själva utgången igår! Det som räddade kvällen var just Alla fantastiska människor man hade att göra med! Och alla människor man slapp ha att göra med! Men det väljer man ju själv, eller hur?

Sen har jag även lyckats klura ut att uppmärksamhet är som en god creme brulee! Fantastiskt söt och god i små mängder, men får man för mycket så blir det bara övermäktigt! Så lura inte dig själv att tro att det smakar bättre ju mer du äter..

Nåväl, här är en låt till dagens ära som jag tycker lyrkmässigt passar aldeles utmärkt!
Over and out!