En mycket trevlig kväll igår! God mat, underbara människor och såklart utgång till nunis! Och vad ska jag säga?, tja, det var egentligen en helt vanlig kväll fylld med klyschor där ens fiender blir ens närmsta vänner, ens riktiga vänner vänsterprasslar runt kröken, och drama som ligger och lurpassar vid korvståndet! (: Häftigt det där med berusning, eller hur? Ändå sitter man själv och hycklar och tvekar inte att knäppa upp ännu en Mariestads som hunnit bli pissljummen! Mums! Kort och gott, så såg jag inte så stor mening med själva utgången igår! Det som räddade kvällen var just Alla fantastiska människor man hade att göra med! Och alla människor man slapp ha att göra med! Men det väljer man ju själv, eller hur?

Sen har jag även lyckats klura ut att uppmärksamhet är som en god creme brulee! Fantastiskt söt och god i små mängder, men får man för mycket så blir det bara övermäktigt! Så lura inte dig själv att tro att det smakar bättre ju mer du äter..

Nåväl, här är en låt till dagens ära som jag tycker lyrkmässigt passar aldeles utmärkt!
Over and out!